En signalspanares vardag

Sverige 2025

Det var morgon igen. Lasse stod i badrummet och rakade sig. Han skar sig på hyveln som vanligt och förbannade i tur och ordning FRA-lagen, sin f.d fru, sitt jobb, sitt yrkesval och slutligen den dag han blev född. Lasse var ingen omtyckt figur i samhället. Sedan han gick ut Chalmers med högsta betyg och SÄPO värvat honom för att signalspana hade hans liv förvandlats från att vara en dans på rosor till ett veritabelt helvete. Hans fru, som han gifte sig med strax efter examen hade lämnat honom, sen han i sin obotliga nit avlyssnat henne, och bett en polare på tullverket att ta några röntgenfoton på henne sista gången de var i Spanien. Detta hade hon naturligtvis fått reda på. T.o.m hans son som nu var snart 16 tittade på honom med en nedsättande blick och vägrade diskutera nåt som hade med internet att göra.

Lasse tog på sig skorna och gick ut till bilen. Som vanligt var det helt tomt utanför hans hus. Grannarna hade för länge sedan börjat ta omvägar förbi hans hus, och t.o.m fru Nilsson som hade varit så trevlig när de flyttade in hade slutat att hälsa. Lasse slog på scannern i bilen av gammal vana. Ingen hade försökt bugga bilen under natten. Nummer ett i manualen för signalspanare, var ju att se till att man själv inte blev avlyssnad. Det hade dem fått lära sig redan första dan.

Han körde till kontoret på Liljeholmen, gick igenom säkerhetskontrollen naken som vanligt, och tog på sig sina arbetskläder med statens stolta emblem på. Han hälsade pliktskyldigast på ett par arbetskamrater. Kommunikationen mellan kollegorna på kontoret var dock obefintlig. Alla gick omkring och tittade på varandra med en misstänksam uppsyn, man visste ju inte riktigt om man själv var övervakad av en kollega.

Han satte på sig hörlurarna och lyssnade hastigt igenom sin del av nattens telefonsamtal och videokonferenser. Som vanligt var det inget nytt. Äkta makar som grälade, förälskade par som pratade snusk, prostituerade som erbjöd sina tjänster via webcam, en gammal dam som pratade om sina krämpor med sin son, sjukanmälningar, samtal till fröken Ur osv. Han bokförde samtalen pliktskyldigt via terminalprogrammet enligt de koder som var upprättade för varje samtalstyp, och registrerade dem samtidigt på respektive personnummer. Dessa studerades i sin tur senare av en tjänsteman högre upp i hierarkin och samkördes med allehanda register. Det enda som torde rendera en åtgärd, var några fotbollsfans som grälade om tiden för slagsmålet innan deras respektive lag skulle spela mot varandra. Han satte en "red alert" på samtalet.

Lasse tittade på klockan. Han hade fortfarande en halvtimme till godo innan han skulle börja dagens "live"-övervakning. Han drack en kopp kaffe i avdelningens cafeteria som han delade med de andra 24 anställda. Hela block 3 på Liljeholmen bestod av 300 anställda i olika avdelningar, som även internt var avskärmade från varandra. Ingen fick lov att delge sina riktiga namn eller andra uppgifter till varandra. Allt för att skydda den viktiga verksamheten.

Han återgick till arbetet och började lyssna på nätverkstrafiken och eposten som med rask takt förflyttades över landets gränser. Han plockade undan flera email och konversationer via MSN och ICQ för senare granskning. Konstigt var att den kommunikation som var mest infekterad kom från riksdagshuset. Denna filtrerades dock bort automatiskt av systemet, något som en socialdemokratisk riksdagsledamot hade begärt ett par år efter lagens införande.

Lasse var sjukt trött på sitt jobb. Han skulle gjort vad som helst för att få vara en vanlig mekaniker, eller lagerarbetare.

Lasse tänkte. Han kom plötsligt på att om han dirigerade om en del av trafiken via sin server i Brasilien så kunde han läsa den sen och kanske förstöra nöjet för en del av den Stasi-stat han egentligen tyckte Sverige hade blivit. Sagt och gjort. Han ändrade lite i koderna som egentligen skulle vara hemliga, men som nog alla på avdelningen kände till och startade kopieringen av dagens konversation. T.o.m försvarets egen kommunikation tog han med, trots att denna var krypterad med en algoritm som ansågs vara olöslig. Lasse visste dock att ingen kryptering var idiotsäker, och såg fram emot att angripa problemet senare på kvällen.

Samtidigt tänkte han på sin enda vän Hassan från skoltiden, som var den ende som inte vänt honom ryggen sen det blev allmänt känt att han var signalspanare. Detta hade hans fru omsorgsfullt talat om för alla som ville lyssna. Kanske Hassan hade några kontakter som var intresserade? Man kanske t.o.m kunde tjäna en hacka på köpet. Betydligt mer uppiggad av sina tankegångar fortsatte han sitt arbete och drömde sig bort till ett tropiskt paradis, med paraplydrinkar utan några datorer och vackra kvinnor som flockades runt honom.........

LÄS DEN SPÄNNANDE AVSLUTNINGEN IMORGON, VÄL MÖTT!

Läs mer om: FRA,politik,sverige,humor,signalspaning,avlyssning,SÄPO,lex orwell,fildelning, midsommar,övervakning,demokrati

Aktuella bloggar om FRA: Peter J Olsson, Nihao Kenny, Blogge Bloggelito, Snowflakes in the Rain, Anders Mildner, Isobels text och verkstad, Piratjanne, Henrik Sjöholm, Folkpartiet i Nacka, Mina Moderata Karameller, Ur Hjärtat, ProjO, Onsdag, Drottningsylt, Janne Pettersson, WitchBitch, Rick Falkvinge, JörgenL, Enligt Min Humla, Osynliga bloggen, Mothugg, bloggen Bent, Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Lakes Lakonismer, Sagor från livbåten, Tvivlar’s, Join Simon, Svensson, Enligt Min Humla, Basic Personligt, Kurvigheter, Ur Hjärtat, Alter Ego, El Rubio talar, Badlands Hyena, Kryptoblogg, En bokmal anfaller, opassande