En signalspanares vardag del 3

Nu börjar det brännas......

Lasse gick ut i köket med en märkbar huvudvärk. Han tog ett glas vatten och gick sedan in i sitt säkra rum för att kolla avkrypteringen av filerna. Cirka 80% var nu avkrypterat och klart, men Lasse insåg att det känsligaste materialet som var värt något behövde han mer datakraft till. Han skickade ut det som var kvar genom en säker tunnel till servern i Brasilien och skickade sen vidare det till ett anonymt serverkluster på Costa Rica. Detta skulle nog ge resultat.

Lasse öppnade en chatt med Hassan för att höra om det fanns några nyheter. Hassan meddelade att hans kusin ville träffas i Geneve i slutet av månaden för att diskutera detaljerna kring köpet, som godkänts av hans överordnade i befrielsefronten. Härefter skulle all kommunikation ske via kurirer eftersom all trafik i etern eller på internet numera var mer eller mindre avlyssnad. Detta skulle dock inte skapa några problem eftersom Hassan hade vänner i en Persisk/Svensk vänskapsförening och flera av medlemmarna reste in och ut ur Sverige varje månad. Nöjd med resultatet av konversationen gick Lasse och lade sig igen.

Statsministern var bekymrad. Förutom tjatet från avtalsrörelsen och LO hade han nu andra problem att brottas med. FRA's budget hade ökat med 350% sedan starten 17 år tidigare. Då hade statsministern varit en liten spoling, nyss tillsatt direkt från ungdomsförbundet och tillika ja-sägare i riksdagen till allt som partiet ville. Just denna dag var han inte riktigt lika säker om partiet hade haft rätt. Den enda riktiga nytta staten hade haft av FRA, var att man kunde styra befolkningen i viss mån genom rapporter om terrorhot som naturligtvis var fabricerade. FRA hade inte kunnat förhindra bomben i tunnelbanan, eller självmordsattacken i ett SAS-plan ett par år tidigare och kritiken hade blossat upp på nytt. Dessutom hade FRA blivit något av en stat i staten, eftersom man hade täppt till all insyn efter de båda "olyckorna". Det var i själva verket t.o.m så illa att själva statministern fick be säkerhetschefen personligen om information om verksamheten. Och nu hade han en gigantisk budget att försvara direkt efter valet. Han suckade. De hade murat in sig själva i ett hörn när de röstade igenom FRA-lagen, tänkte han. Nu kunde man inte plötsligt avskeda folk utan att äventyra sin egen existens, FRA hade ju tillgång till all information och det var nog ingen på högre nivå som som var ställd utom allt tvivel. Alltså fick de leva med den höga budgeten och att man hade flera tusen anställda i statens regi som inte åstadkom något.

Lasse gick igenom tullen i Lyon och röntgades med de nya apparaterna som köpts in av EU några år tidigare. Tur att de inte kunde röntga ens hjärna, men det är väl bara en tidsfråga, tänkte han. Han hade inte hymlat om att han skulle till Frankrike inför sina vänner. En lögn ledde enkelt till en annan och Frankrike var fint på sommaren. Ingen hade tyckt det var konstigt att han skulle åka dit. Han tog en taxi till hotellet och checkade in.

Följande tre dagar strosade han omkring i den vackra staden innan han slutligen åkte på den planerade utfärden till Lausanne. Hassan hade ordnat så hans kontakt skulle möta upp vid middagen senare på kvällen. Schweiz hade ännu inte buggat toaletter och offentliga ställen och var en sista utpost i det fria Europa.

De träffades på toaletten och Lasse framförde sina tre krav: Diplomatisk immunitet i Venezuela, statsobligationer i det nuvarande skatteparadiset Costa Rica samt ett par miljoner på ett nummerkonto för löpande utgifter under de kommande månaderna. -Inga problem, sade kontakten och specificerade sedan typen av information som de var intresserade av. Inte helt oväntat var det försvarets vapenleveranser samt ritningar på ett anti-robotsystem som redan sålts till Iran via diverse inte helt rumsrena kontakter i Pakistan. Lasse lämnade tre 24-siffriga koder till kontakten som gav dem access till servern i Brasilien. Dock skulle denna bara användas för till synes oskyldig kommunikation. När kontakten ordnat detaljerna skulle materialet levereras via kurirer. Allt annat var en säkerhetsrisk. Lasse gick tillbaks till middagen och deltog i det muntra sällskapet som vilken turist som helst.

Statsministern kallade in Fredrik F. Denne hade efter FRA-lagens tillkomst blivit gjord till åtlöje och liksom Lasse förlorat sina vänner, sociala status och sin fru. Han hade liksom alla de andra ledamöterna i riksdagen blivit struken på sitt partis lista i det efterföljande valet och hade därefter blivit anställd hos FRA och försvaret som "säkerhetskonsult". M.a.o hade man skapat ett skitjobb som tack för hjälpen. Statsministern litade helt och fullt på Fredrik F. som hade varit något av en mentor när han började sin politiska karriär. Fredrik F. hade tidigare under veckan kontaktats av Hassan som behövde hjälp med lite känslig information såsom lösenord och inloggningar till vissa delar av FRA. Han hade inga skrupler när han lämnade ut dessa uppgifter, hans liv var förstört iallafall och han hade inga illusioner om vad dessa uppgifter skulle användas till. Allt detta visste inte statsministern som bad Fredrik F. om en rapport angående FRA's nuvarande verksamhet. Enligt gällande säkerhetsrutiner fick inget framföras skriftligt om verksamheten, utan rapporterna skulle framföras muntligt. Fredrik F. rapporterade pliktskyldigast, men glömde nämna den stora leverans av jaktmissiler som planeligt skulle levereras till NATO om ett par månader.

Spännande fortsättning följer....

Läs mer om: FRA,politik,sverige,humor,signalspaning,avlyssning,SÄPO,lex orwell,fildelning, midsommar,övervakning,demokrati

Aktuella bloggar om FRA:attila, Jinge, Blogge Bloggelito, Ledarbloggen, USA-blogg, Oscar Schwartz, Ettan, Reza Javid, Jah Hollis, Knapsu, Rätt och Slätt,opassande