Sömnlös i Skåne

Efter för många koppar kaffe igår kväll, bläddrade jag mellan det digra kanalutbudet på Boxer utan att hitta nåt riktigt vettigt att se på. Måste vara mycket bättre att vara sömnlös i Seattle. Trots alla kanaler, är programmen märkligt nog likriktade vid samma tidpunkt på dygnet. Serier och såpor på eftermiddagen, familjeunderhållning på kvällen, film kl. 21, porr kl. 24 och repriser på natten. Alla kanaler gör så här, varför bryter ingen mönstret? Ruska om lite i folks vardag istället och kör fotbollen på natten, Falcon Crest kl. 07:00, porren på eftermiddagen och familjeunderhållningen kl. 17 mitt i middagen. Då hade det blivit roligare att se på TV. Glöm inte för allt i världen bort att lägga travet på den sämsta sändningstid som finns. Bara spelberoende och människor utan ett liv tittar på hästar som springer runt, runt i femton minuter.

I alla fall hamnade jag mitt i reprisen av "Sanningens Ögonblick" med Pontus Gårdinger i förarstolen. För er som missat denna vansinnighet kommer här en kort förklaring:

Detta är ytterligare ett i raden av tävlingsprogram, där man hänger ut mer eller mindre "vanliga" svenskars privatliv. Det hela går ut på att man med hjälp av en lögndetektor värderar den tävlandes svar, som sedan i TV får svara på frågorna en gång till utan att veta vad lögndetektorn egentligen visade. Naturligtvis handlar frågorna mest om sex, otrohet, lögner och andra lik i garderoben.

Inatt hade man lyckats hitta en homosexuell polis, var syster också var dito. Deras föräldrar lyste dock med sin frånvaro. Hur man kan få två barn med avvikande sexualitet i ett normalt hem, begriper inte jag i alla fall. Intressant hade varit att få veta mer om deras barndom istället för att se Gårdinger ställa intima frågor om polisen och hans pojkvän.
Programmet kan ju näppeligen bli intressant om man tar dit en helt vanlig förvärvsarbetande man/kvinna med ett ordinärt liv. Dessutom avslöjar man ju inga "smutsiga" hemligheter.

Meter Television är ett företag bland flera, som försörjer sig på den här sortens produktioner. Man ligger i lä i 180 jämfört med sina amerikanska förebilder, där vi redan för 20 år sen kunde se på t.ex Jerry Springer, där deltagarna handgripligen slåss med varandra.

Intressant är att följa dessa företags agerande mot en totalt skrupelfri TV utan moral, etik och underhållningsvärde. Eller är det vi tittare som är för dumma? Idiotförklarade blir vi i alla fall dagligen av Meter och dess gelikar. Nä, jag tar till klyschan: "Det var bättre förr". Då satsade man på att underhålla folk på ett trevligt och gemytligt sätt. Det skulle vara roligt att titta på TV. Idag går det hela ut på att hänga ut extrema människors liv för att visa tittaren att: "Se här, du är nog ganska normal i alla fall". Att man sedan kallar det underhållning är ju bedrövligt.

Jag hade själv gladeligen ställt upp i detta program och vunnit 1 miljon, men hade väl antagligen inte platsat. Har nog inte tillräckligt med lik i garderoben för att vara intressant.

Jag är ganska övertygad om att deltagarna före programmet berättat eventuella skandaler som kan uppstå för sina respektive. Jag hade gjort det, om jag suttit där. En ide är ju att göra allt tokigt som man frågar om i programmet, sen anmäla sitt deltagande, svara ja på alla dumma frågor i lögndetektorn i vetskap om att man verkligen gjort det och sedan ta pengarna och partnern och åka till Hawaii. Hoppas nån intelligent person redan tänkt på detta och blåser Meter på miljonen.

Själv stänger jag av TV'n och läser en bra bok nästa gång istället.

Läs fler bloggar på: intressant.se