Älskade spion

Nastrovi,Da, Njet... Efter att ha irrat omkring i Berlin iförd rysk armemössa och mörka solglasögon, har jag äntligen landat i Skånes mylla igen. Jag har upptäckt att jag egentligen gillar den här spiongrejen mer och mer. Likt en Stig Bergling i miniatyr, inbillar jag´mig att det kanske finns plats för lite spioneri i gamla Svedala också. Jag har kommit på en viktig sak: Genom att utge sig för något man är, kan man få folk att TRO att man är något man inte är. Låter det klokt? Nä. Poängen här är att jag i Berlin skulle ha kunnat vara rysk spion - vilket jag inte är - men genom att klä mig som en rysk spion tror folk att jag INTE är en rysk spion, vilket ger att jag skulle ha kunnat vara en. Helt logiskt va ?

Jag har alltid älskat detektivromaner, helst med en oväntad upplösning. På något sätt kan jag identifiera mig med dessa män/kvinnor som lever lite på livets skuggsida samt rotar fram mörka hemligheter. Man brukar ju säga att det bor en liten Kalle Blomkvist i alla.
Det tror inte jag. Jag är helt övertygad om att det istället bor en KGB-agent eller åtminstone en STASI-agent i alla. Speciellt hos granntanterna bakom köksgardinerna. Detta är något som förutom avundsjukan är genuint för vårt land - den svenska nyfikenheten!

Det vi idag kallar för "informationssamhället", skulle jag istället vilja kalla "spionsamhället", då allt informationssamlande syftar till att öka kontrollen över den enskilde individen. Fast idag är det inte SÄPO som står för denna verksamhet.
Nä, man har blivit mycket modernare än så, och kallar dessa spioner Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Vägverket och t.o.m folktandvården - som registrerar vartenda litet tandtroll som hoppar omkring i sin databas.

Jag konstaterar att jag själv borde varit den perfekta spionen i hans Majestäts hemliga tjänst. Jag hade kunnat berätta tonvis för ovanstående myndigheter som de inte har en aning om. Varför gör jag inte det då? Anledningen stavas "civilkurage", något som de flesta tyvärr saknar. Inte desto mindre skulle det ha varit roligt att spionera lite utan att någon vet om det, men då skulle man fått behålla det för sig själv. Alltså får man inte betalt för det heller, och jag skrotar hela ide'n.

Kanske är det så att en stat måste ha en viss kontroll över medborgaren för att kunna existera? Samtidigt måste man låta en viss frihet finnas, annars blir det plötsligt en diktatur. Nyckelordet här heter balans. Rent spontant känns det som om vi i Sverige (och övriga västvärlden) har tappat kontrollen och låter den statliga apparaten övervaka våra liv. Detta går naturligtvis bra till en viss gräns, alla människor älskar att bli lurade! Men liksom åsnorna, kan man inte lura oss hur många gånger som helst - då får man problem.

(Hmmm, jag vet att det ser ut som om jag skulle vara paranoid här, men det har polishundarna som skäller utanför mitt fönster varje natt sagt att jag inte är.....)

"Hur man vet att grannen är anställd av SÄPO"

1) Han har en SAAB. Alla månniskor i statlig tjänst kör SAAB, eftersom ingen annan vill köpa dem.

2) Han besöks mest av mörka män i grå kostymer. Detta KAN vara ett tecken på spioneri, men han skulle även kunna vara en manlig lyxprostituerad på "fel" sida om staketet. Har hans besökare också SAAB, råder dock ingen tvekan

3) Han köper mystiska energidrycker + hälsokost på Konsum. Alla hemliga agenter nuförtiden är nykterister, och de har fått lära sig att äta och dricka rätt.

4) Kontrollera ev. kvarglömda trädgårdsredskap i hans trädgård när han inte ser det. Alla SÄPO-agenters tillhörigheter har en liten skylt: "Tillhör säkerhetspolisen". Detta för att undgå förväxling med andra myndigheter/institutioner , t.ex "Tillhör Lunds lasarett".

5) Hans fru/man jobbar också på en statlig myndighet. Ingen normal människa vill ha ett förhållande med en spion. Alltså gifter sig dessa människor med varandra. Troligtvis beror den ökade andelen av homosexuella män i samhället även på detta faktum, eftersom de flesta spioner är män.

6) Hans barn springer omkring med förstoringglas samt fotograferar allt och alla. På spionskolan lär man sig att utnyttja det mest oskyldiga i spioneriets tjänst. Och vilket barn vill inte vara som sin pappa?

7) Han har mer än en parabolantenn + en massa andra konstiga antenner på taket. Detta är iofs. inget givet tecken, han kan lika gärna vara en invandrare som vill titta gratis på Al-Jazeera. Tips: kontrollera hårfärgen samt om hans fru bär huckle.

8) Han haltar. Alla agenter av klass haltar, även detta lärs ut på spionskolan. Klarar man inte testet efter utbildningen fixas detta med en svensk tjänstepistol - tillhörande polisen. Dessa kan inte användas till annat än att möjligtvis skadeskjuta någon. Själv tycker jag polisen borde haft rejälare batonger/molotovcocktails istället.